BRIS är inte speciellt stolt över hur Sverige lever upp till sina åtaganden för att tillgodose barnets mänskliga rättigheter. BRIS skriver till och med att bristerna är ”smärtsamt uppenbara” hos svenska myndigheters och det svenska rättsväsendets bristande förmåga att ta hand om flyktingbarn.
Sammanställt av Mikael Höglind | Bild: Flyktingbarn, foto: WFP, Dina Elkassaby
Barnens Rätt i Samhället (BRIS) syftar på att de barn som kommer till Sverige på flykt från krig utsätts för de allvarligaste av kränkningar som tex att de inte får återförenas med sina familjer.
Organisationen skriver i en debattartikel som även idag publicerats i Dagens Samhälle att man dagligen får in vittnesmål från barn i utsatta situationer som får sina rättigheter kränkta. Det handlar om barn som utsätts för våld hemma och som saknar stöd och hjälp, trots att aktörer som elevhälsa, sjukvård och socialtjänst är inkopplade.
Familjehemsplacerade barn vittnar om att de inte får veta varför deras föräldrar inte kan ta hand om dem. Socialsekreterare som handlägger barnärenden ägnar endast 2% av sin arbetstid åt att faktiskt prata med barn.
Flyktingbarn som kommer till Sverige får bristande eller inga möjligheter att återförenas med sina familjer och de riskerar dessutom att kastas ut på sin 18-årsdag eller inte får sina asylskäl prövade, skriver BRIS.
För att kunna motverka våld mot barn måste Sverige verka för följande punkter, här i Sverige och utomlands, enligt BRIS:
- Varje barn i varje land måste ha information om, och tillgång till, en stödlinje för barn av hög kvalitet så att barn som lever med våld hemma kan få hjälp.
- Vi måste aktivt arbeta för en kulturförändring för att bli av med attityder och normer som ursäktar våld mot barn.
- Alla världens länder behöver anta lagstiftning som förbjuder alla former av våld mot barn och tillsätta tillräckliga resurser för att dra förövare inför rätta.
- Låt barn komma till tals, och lyssna till vad de berättar för de nationella stödlinjerna, för att tillgodose barnets rättigheter i arbetet med att bättre skydda dem från våld.
- Ett förebyggande arbete måste ske i partnerskap med civilsamhälle och den privata sektorn för att forma ett starkt skydd och möjliggöra resurser till stöd till barn.
- Ett formellt samarbete mellan stödlinjer för barn och samhällets sociala skyddsnät är också nödvändigt om vi ska nå mål 16.2 i Agenda 2030.